Brevmottagare berättar

Här hittar du reflektioner från några av mina brevmottagare:

Att få ett brev...

Att få ett brev från "andra sidan" var oerhört spännande och omvälvande. Jag visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig. Skulle det komma ett brev från en avliden släkting eller vän och vad skulle det stå i det?

Det visade sig att brevet jag fick kom ifrån min andlige vägledare och vän. Han som följer mig och är med mig i alla stunder. Han som känner mig bättre än någon annan. Med varma, vänliga och beskrivande ord berättar han om mig, min personlighet och mitt liv. Han ger mig kärleksfulla och handfasta råd om min hälsa, mina rädslor, sorger och glädjeämnen.

Brevet, som är fem handskrivna sidor långt, har jag läst om och om igen. Det känns som att det är skrivet just till mig och det talar mig direkt till hjärtat. Att få de här orden i form av ett brev är fantastiskt eftersom det är något jag alltid kan ha kvar, läsa om igen och som jag känner att jag kan finna tröst, stöd och glädje i.

För mig var brevet också ett bevis på att livet inte tar slut när vi dör. Det finns något annat som tar vid. Förut levde jag med tron på detta. Nu vet jag.

Kerstin, 39 år

Tack Ninni!

Jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta på eller vad jag skulle förvänta mig av brevet som jag var helt övertygad om att jag ville få.

Jag hade många små vardagliga frågor och funderingar som handlade om mina barn, mina relationer och en förlorad sten från min vigselring. Att vara förälder innebar för mig en hel del oro för barnen. Jag hoppades att det skulle vara tydliga råd, t ex gör si eller så, som jag skulle få i brevet, även om jag hade blivit informerad om att detta inte var brevens funktion. Vi gör våra egna val.

När mitt brev kom läste jag det i lugn och ro för mig själv. ( Om och om igen. Ännu idag, långt senare, går jag tillbaka och läser brevet) Det var en upplevelse med blandade tankar och en underbar kittlande känsla i magen, som växelvis tog bort tvivel som poppade upp i huvudet. Min upplevelse när jag läst hela bevet var: "Detta är så klockrent". Brevet lyfte fram precis det som jag just nu bollade i mina tankar och funderingar. Jag fick svar på bl a att min sten som jag tappat var borta, och att det var bra med förluster. För med förluster lär man sig vad man kan leva utan och vad man inte kan leva utan.

Jag hade ett synproblem just vid tillfället som jag fick brevet, och som jag haft över ett halvår, det var som ett litet dimmoln som var i vägen när jag tittade och mycket besvärligt när jag arbetade vid datorn och körde bil i mörker. Jag hade sökt läkare och undersökt och fått veta att det kunde gå tillbaka eller kvarstå som det var eller försämras. Det var glaskroppshinnan som börjat att lossna pga. naturliga förändringar i elasticiteten, men ovanligt att få vid min ålder. Det fanns ingenting man kunde göra åt det. I brevet fick jag veta att mina problem med ögat var övergående och att jag inte skulle få några men av det. Idag snart tre månader efter att jag fått brevet är det faktiskt borta! Jag visste inte om jag kunde lita på beskedet i brevet, eftersom min upplevelse var att det inte förändrades alls. Men det visade ju sig stämma riktigt bra!!

Det var ett väldigt personligt brev som lyfte fram just det som jag såg som problem i min vardag. Små funderingar som ingen annan visste om, jag fick bekräftelse och jag fick också direkta "råd". Att få bekräftelse på mina tankar och funderingar gav mig tillit, tröst och kraft att se min väg i livet och vardagen. Bekräftelsen kändes som en varm kittlande känsla av trygghet, visshet, värme och kärlek. Det hjälpte mig att se att jag kan lita på mig själv och sträva efter det som ger mig inre ro, tålamod och tillit till mig själv, min kraft som jag kan använda i min vardag.

Ett av råden jag fick handlade om att jag snarkade och hade störd nattsömn av det. Det var riktigt lustigt att läsa det eftersom jag vid något tillfälle funderat över varför jag hade störd sömn och undrade i mitt stilla sinne om det berodde på min oro för bland annat barnen. Men i brevet stod det att det inte hade med det att göra utan att jag sover bättre med en lägre kudde!

Jag fick vägledning att se mitt livsmål (eftersom jag just då inte riktigt visste var jag ska lägga min energi, vad som är viktigt för mig). Nu förstår jag varför jag har haft mina funderingar vid olika val i livet. Det känns så skönt att veta vem jag är och var jag står och vad jag vill göra i min vardag. Min kreativitet och livskraft stärktes oerhört.

Jag ser nu att det är mina egna rädslor som skapar förväntningar som jag tror att "samhället" och människorna runt mig har på mig, som för mig på "villovägar" och gör mig orolig och rädd för att våga vara den jag är fullt ut, alltid. Nu har vägledningen om mitt livsmål som jag fick i mitt brev gjort att jag kan vara ärlig mot mig själv. Känna stolthet över att jag väljer det som är viktigt och värdefullt för mig. Jag tror också att jag blir "sann" för andra i min närhet och att det ger positiva upplevelser inte bara för mig utan även för de mina.

Jag har fått flera brev och de har alla budskap om mitt nuvarande som hjälper mig att se mig själv och mod att uppleva mig själv helt och fullt ut. På både gott och ont!

Tack Ninni, för att du förmedlat brev med vägledning av min Johanna till mig!

Ulrika, 40 år.